Nr 03 · VinterloggbokNo. 03 · Winter logbook · 2024–2026
Hallonstenar Art-Center
Hallonstenar.com
En vinterloggbok från Norrskär, yttersta nordostliga ön i Hallonstenarna. Ungefär fyrtio år av somrar — och från 2024 också vintern. Ingen större målsättning än att komma ihåg dagarna på skäret.
A winter logbook from Norrskär, the outermost north-eastern island of Hallonstenarna. About forty years of summers — and, from 2024, the winter as well. No greater aim than to remember the days on the skerry.
“An island is a world entire.”
Lawrence Durrell
hallonstenar at gmail
Fig. 01 — Solnedgång över de yttre skären. Från den nuvarande sidan.Fig. 01 — Sunset over the outer skerries. From the present site.
Tre vintrarThree winters
LoggbokLogbook
Dagbok och loggbok, det mest privata lämnat utanför. Välj ett år — cirklarna är samma emblem som på hallonstenar.com.
A diary and a logbook, the most private things left out. Choose a year — the circles are the same emblems as on hallonstenar.com.
Vintern 2026 har varit den kallaste sedan 2010. Det märks. Isen ligger fortfarande kvar in i mars, även om snön har försvunnit.
The winter of 2026 has been the coldest since 2010. You can feel it. The ice still covers the water well into March, even though the snow has disappeared.
Jag kommer att skriva lite om mina dagar här på skäret. Se det som en dagbok, där det mest privata lämnas utanför. En korsning mellan dagbok och loggbok. Det största och mest spännande är nog just Norrskär självt.
I will write a little about my days here on the skerry. Think of it as a diary, though the most private things are left out. Perhaps it is more a cross between a diary and a logbook. The greatest, and perhaps most intriguing thing, is probably Norrskär itself.
“Norrskär dyker upp, som alltid vacker, fri och evig.”
“Norrskär appeared, as it always does — beautiful, open, almost eternal.”
Måndag 9 marsMonday 9 March
Tredje året med en vintervistelse på Norrskär. Jag lämnade Rindö, stannade vid Coop för frukt, och flög från hangaren. Piloten var densamma som förra året. Vinden var medelhård. Piloten satte ner maskinen på bryggan med kanske en meter på varje sida.
Elen i mitt hus var död. Sedan — en lampa. Den tändes tyst. Väskorna in, värmen på, till sist Wamslern. Snön är borta i år. Men isen ligger tung och svart över fjärden, hela vägen bort mot Svartlöga. Skridskorna ligger kvar på Rindö.
The third winter I come to Norrskär. I left Rindö, stopped at the Coop for fruit, and flew from the hangar. The pilot was the same as last year. The wind was moderate. The pilot set the helicopter down on the jetty with perhaps a metre to spare on either side.
The electricity in my house was dead. Then — a lamp. It came to life silently. Bags inside, the heat on, and finally the Wamsler. The snow is gone this year. But the ice lies heavy and black across the fjord, all the way toward Svartlöga. The skates are still on Rindö.
Tisdag 10 marsTuesday 10 March
Fem timmar dagsljus. Rastlösheten kommer direkt. Jag går runt ön nästan genast, ön som väntat i sex månader. Jag tar många bilder. Men björken — min björk — fastnar.
På östsidan, hala klippor, nollställs allting. Jag har bråttom. Naturen frågar: varför?
Five hours of daylight. The restlessness arrives at once. I walk around the island almost immediately, the island that has waited six months for my return. I take many photographs. But the birch — my birch — holds my attention.
On the eastern side the rocks are slippery, and something in me resets. I hurry. Nature simply asks: why?
Torsdag 12 marsThursday 12 March
Gick runt ön. Samma runda, samma stigar, samma klippor. Rastlöshet och tristess finns sällan i platsen. De finns i mig.
Ibland känns det som om vi — jag — blivit bortskämda med det överdrivna. Disney World. Instagram. Facebook. Isen ligger där ute, svart och tung. Isen är en spegel. Och här ute på skäret är jag den enda som betraktar.
I walked around the island. The same circuit, the same paths, the same rocks. Restlessness and boredom rarely belong to the place. They belong to me.
Sometimes it feels as if we — I — have grown spoiled by excess. A world where everything must be bigger, faster, more spectacular. Out there the ice lies, black and heavy. The ice is a mirror. And out here on the skerry I am the only one looking.
While My Guitar Gently Weeps.
Allt görs med en Canon EOS, en iPhone och en DJI-drönare.
Everything is done with a Canon EOS, an iPhone and a DJI drone.
Kapitel 02 · 17–21 februariChapter 02 · 17–21 February
Vinter 2025Winter 2025
2025 skrev jag mycket lite när jag var på Norrskär. Tiden känndes för kort. Var bara där från måndag 17/2 till fredag 21/2. För kort för att hitta lugn. För kort för att sitta bort en dag.
In 2025 I wrote very little while I was on Norrskär. The time felt too short. I was only there from Monday 17 February to Friday 21 February. Too short to find calm. Too short to sit a day away.
Så 2025 är mer en rekostruktion. Bilderna och filmerna har jag. Men inga texter. De får jag fantisera fram ett år senare. Historier blir bara bättre om de får ligga till sig ett tag.
So 2025 is more of a reconstruction. I have the pictures and the films. But no texts. Those I imagine a year later. Stories only get better if they are allowed to rest for a while.
Prolog · 14 februariPrologue · 14 February
2024 körde svävaren från Åsätra hela vägen ut till Norrskär. Gälnan var helt frusen, viken vid bryggan likaså. Bara några små stråk med öppet vatten, framför allt där Svartlöga blåser in.
2025 var det för lite is för svävaren — tyvärr för mycket för taxibåten. Det enda alternativet var att flyga. Arlanda Helicopter AB har sin hangar i Åkersberga. Nära och enkelt.
In 2024 the hovercraft ran from Åsätra all the way out to Norrskär. Gälnan was frozen solid, and so was the bay by the jetty. Only a few narrow leads of open water, mostly where the wind blows in from Svartlöga.
In 2025 there was too little ice for the hovercraft — and, unfortunately, too much for the taxi boat. The only way was to fly. Arlanda Helicopter AB keeps its hangar in Åkersberga. Near, and simple.
Hej Niklas! Givet att det går att landa där kan vi flyga ut er till ön.
Det går att landa på bryggan där hos er!
Ur mejlet från Arlanda Helicopter. Återgivet som det står.
From the Arlanda Helicopter email, kept in the original Swedish. They could land on the jetty.
Dag 1 · 17 februariDay 1 · 17 February
Måndag. Bilen till ARN HELI i Åkersberga. Anders, som jag mailat med, hälsade i hangaren. En grafitgrå helikopter stod klar mot Norrskär och vidare mot Högarna. Petter flög. Kristian var andrepilot.
Landningen på bryggan var minst sagt spektakulär. En meter till godo på varje sida. Minus 8 ute, lika kallt inne. Elen död. Gamla porslinsproppar. Till sist en gul lampa, den vackraste jag sett — och Wamslern, som fungerade direkt. Norrskär kan vara grinigt. Det är ändå min plats på jorden.
Monday. The car to ARN HELI in Åkersberga. Anders, the one I had emailed, met me in the hangar. A graphite-grey helicopter stood ready for Norrskär and on toward Högarna. Petter flew. Kristian was co-pilot.
The landing on the jetty was, to say the least, spectacular. A metre to spare on each side. Minus 8 outside, just as cold inside. The power dead. Old porcelain fuses. At last a yellow lamp, the most beautiful I have seen — and the Wamsler, which lit at once. Norrskär can be sullen. It is still my place on earth.
02
2025
2024
SvävareHovercraft
Från Åsättra, över en frusen Gälnan, ut mot Svartlögafjärden där det öppnar sig. Sjöfågel, gudingar och ådor. SwishAir och Andreas på vägen hem.
From Åsättra, across a frozen Gälnan, out toward Svartlögafjärden where the ice opens. Seabirds, eider drakes and ducks. SwishAir and Andreas on the way home.
2025–2026
HelikopterHelicopter
För lite is för svävaren, för mycket för taxibåten. Hangaren i Åkersberga. Från Rindö, ner på bryggan, en meter till godo på varje sida.
Too little ice for the hovercraft, too much for the taxi boat. The hangar in Åkersberga. From Rindö, down onto the jetty, a metre to spare on either side.
Kapitel 03 · 28 februari – 20 marsChapter 03 · 28 February – 20 March
Vinter 2024Winter 2024
Aldrig så ensam. Första vintern på ön, efter ungefär fyrtio år av andra årstider.
Never so alone. The first winter on the island, after about forty years of other seasons.
“Du är aldrig så ensam som du tror” skrev Lundell för nästan 40 år sedan. I samma tidsperiod kom jag till Norrskär för första gången.
Dag 1 · 28 februariDay 1 · 28 February
Idag fick jag skjuts av en svävare som släppte av mig på bryggan. Nollgradigt ute, minus en grad inne. Och mörkt. På Gälnan ligger isen tjock. När man kommer ut mot Svartlögafjärden öppnar det up. Mycket sjöfågel, gudingar och ådor.
Today a hovercraft dropped me at the jetty. Zero degrees outside, minus one inside. And dark. On Gälnan the ice lies thick. Coming out toward Svartlögafjärden, it opens up. Plenty of seabirds, eider drakes and ducks.
“Je bent nooit zo alleen als je denkt,” schreef Lundell bijna 40 jaar geleden. In dezelfde periode bezocht ik voor het eerst Norrskär.
Nederländska, som den står på sidan för 28 februari.Dutch, as printed on the 28 February page.
Dag 3 · 1 marsDay 3 · 1 March
Den här dagen är skriven på engelska.
I just tried a winter swim. Well, to be honest, not really a swim, more like a second in the water. I watched YouTube with Wim Hof, the Ice Man, read parts of the book Winter Swimming written by Suzanna Sorberg. Right, we will see .. I have time to practice. Who knows, I might swim around the island soon.
Dag 20 · 20 marsDay 20 · 20 March
I måndags den 18 mars lämnade jag Norrskär. Ut var det enkelt: svävare från Åsättra till Norrskär, direkt. Tillbaka var allt utom direkt. Andreas hämtade. Husarö, Swea Sandö, Ingmarsö, Edö, och två SwishAir-svävare mot Åsättra, fullastade med kassar från Willys och Lidl. Kattis på Husarö. Dagens höjdpunkt filmade jag med luren.
On Monday 18 March I left Norrskär. The way out was simple: hovercraft from Åsättra to Norrskär, direct. The return was anything but. Andreas picked me up. Husarö, Swea Sandö, Ingmarsö, Edö, then two SwishAir hovercraft toward Åsättra, loaded with bags from Willys and Lidl. Kattis at Husarö. I filmed the highlight of the day with my phone.
Norrskär
Alcatraz. Helvetesön. Paradisön. Finns många namn på Norrskär. För mig är Norrskär inget av detta. Eller, Norrskär är allt av detta. Allt vad jag själv gör det till.
Alcatraz. Hell’s Island. Paradise Island. Norrskär has many names. For me, Norrskär is none of these. Or, Norrskär is all of these. Everything I make it out to be.
Min plats på jorden.
My place on earth.
Hallonstenar.com · Hallonstenar Art-Center
Om önOn the island
Det nödvändigaWhat is essential
“Wilderness is not a luxury but a necessity of the human spirit.”
Sigurd Olson
Here, I learn how little is enough, time slows, and meaning deepens, I choose to live closer to what is essential.
Sju filmerSeven films
Film
Svävaren 2024, helikoptern 2025 och 2026, och en morgon mot öster. Titlarna är de som står på filmerna.
The hovercraft in 2024, the helicopter in 2025 and 2026, and a morning looking east. The titles are the ones on the films.
En tänkt hylla bredvid loggboken: tryck, sylt, honung, ull, tvål, ett linnehäfte, ett ljus. Inget av detta säljs. Priserna är illustrativa, i SEK.
An imagined shelf beside the logbook: prints, jam, honey, wool, soap, a linen notebook, a candle. None of this is for sale. Prices are illustrative, in SEK.
Illustrativa konceptprodukter. Ingenting säljs. Ingen betalning och ingen kassa.Illustrative concept products. Nothing is for sale. No payment and no checkout.
